Några bilder på Fia

Helena och Susanne, kennel Bonfreight, kontaktade mig för att de ville använda min Pontus till sin nästa kull som de skulle ta på en fodertik som kallas Fia. Jag hade inget att invända mot det och jag gillar de hundar som Fia har i sin stamtavla så jag funderade inte länge utan sa ok till kombinationen.

Det enda som saknades var att Pontus skulle göra en ny ögonlysning för att kolla att hans ögon fortfarande är ok för avel. Lite klurigt var det att få en tid hos en veterinär som ögonlyser så här runt midsommar, men Thomas Åkervall på Haninge djurklinik har rädda mig förr en sådan här situation och det gjorde han även denna gång! Tusen tack till Thomas!

Ögonlysningen visade att Pontus har en liten prick på sitt högra öga, men Thomas talade mycket tydligt om att detta var inget hinder för avel. Å va skönt! Nu var det bara vänta på att Fia skulle komma hit en vecka senare!

Men...dagen innan parningen fick jag veta att flatklubbens avelsråd inte tänkt godkänna parningen pga Pontus anmärkning på ögat!!! Vilket kaos det blev!!! Detta tyckte jag var helt orimligt eftersom veterinären sagt att Pontus givetvis kunde gå i avel!

När jag kollade ögonlysningsresultaten för de kullar som valpförmedlingen förmedlar just nu så hittade jag genast en kull där ena föräldern har samma anmärkning som Pontus. Det här var ju helt obegripligt, varför fick en annan uppfödare en kull förmedlad när inte kennel Bonfreight fick det?

Jag är inte den som bara ger upp när jag tycker något är fel så jag kontaktade veterinären Thomas, mitt under hans semester var han snäll och hjälpte mig. Han hävdade fortfarande att pricken på ögat inte var något hinder för avel och dessutom hade han mycket tydligt sagt det när han pratat med avelsrådet. Dessutom var det Thomas som ögonlyst båda dessa hundar som fått samma anmärkning. Då förstod jag ännu mindre!

Jag ringde upp avelsrådet för att få rätsida på detta som på något vis måste vara ett missförstånd, men jag fick till svar att de inte tänkte godkänna parningen! Hur kan detta vara möjligt?! Å Fia var på sitt 14 dygn i löpet och alltså var det den dagen som vi skulle para!

Jag sa vad jag tyckte till avelsrådet och mer kunde jag ju inte göra...men hon gav sig inte. Mycket besviken ringde jag för minst hundrade gången till Susanne och Helena för att berätta vad jag kommit fram till...ingen parning alltså. De bestämde sig då för att para Fia med en annan hane.

10 minuter senare ringer min telefon. Avelrådet!!! Hon har funderat på saken och bestämt sig för att säga ok till parningen!!! Snabbt ringde jag upp Susanne och Helena för att berätta detta och tack och lov så fick jag tag på dem i sista sekund innan de hann para med den andra hanen.

Susanne och Fias matte Camilla satte sig i bilen och körde de dryga 30 milen hit och var framme efter 22-tiden på onsdagskvällen. Vi fick inte till någon parning den kvällen... De hade bestämt att de skulle sova hos någon i Bandhagen och åkte härifrån mitt i natten.

Jag erbjöd mig att behålla Fia några dagar och så kunde vi mötas på vägen när jag fått till några parningar, men varken Susanne eller Camilla nappade på det erbjudandet.

De kom tillbaka på torsdagsmorgonen och hade någon timme på sig innan de var tvungna att åka hem för Camilla skulle jobba. Jag erbjöd mig igen att ha Fia kvar, men ingen av dem var så sugna på det då heller...kanske tänkte de komma tillbaka hit på fredagen istället...eller...eller... Tillslut, i sista sekund blev det en parning, dock utan riktig hängning. Då väcktes nytt hopp hos Susanne och Camilla och de fattade snabbt beslutet att Fia skulle få stanna här till vi fick till en eller två bra parningar med hängning.

Fia var en fröjd att ha här hemma! En mycket behaglig tik som skötte sig exemplariskt! På torsdagskvällen fick vi till en parning med ca 25 minuter lång hängning. Sen blev det ytterligare en likadan parning på fredagsmorgonen. Då var damerna lyckliga!!

Vid lunchtid på fredagen kom Susanne och Helena för att hämta Fia. De såg betydligt gladare ut än va Susanne och Camilla hade gjort när de åkte härifrån...

Roligast av allt är i alla fall att de tyckte så mycket om Pontus när de träffade honom! Deras inlägg i min gästbok talar sitt tydliga språk "en supercharmör som "stal "fler en ett hjärta".

Jag håller alla tummar för att det blir ett härligt gäng valpar som är trevliga, duktiga och vackra!

/Anneli