Ett svårt pussel...många hundar...och underbara människor!

Tajming på Moas höglöp är inte så bra... Anna, som äger Moa, är bjuden på en skidresa till Norge och det är ju visserligen jätteroligt för henne...men Anna är bortrest EXAKT de dagar som Moa ska paras!! Moa måste ha någonstans att bo!

Eftersom jag har två egna hanhundar hemma så vill jag inte ha Moa här. Ingen av mina hanhundar är till problem när jag har löptikar hemma men det är ju Moas pappa och halvbror som jag har... Hemska tanke!! Jag tänker absolut inte riskera att hon blir tjuvparad nu när vi ska ta en kull på henne!!

Tack och lov så erbjuder sig Petra att ha Moa hos sig och så kan jag hämta Moa där när det är dags att åka till Shadow (den tilltänkte pappan) i Borlänge. Men...om Moa är hos Petra så får ju Petra tre löptikar (Dea, Moa och Tilda) och de lekar dessa tikar leker tillsammans när de löper passar sig inte på Petras arbetsplats... Så jag tar hem Dea till mig när Petra tar Moa.

Det tycker jag blir en jättebra lösning för Moas del eftersom Moa är ranghögre än Tilda. Alternativet är ju att  Dea och Moa bor ihop hos Petra, men det blir tufft för Moa att komma tillbaka hem dit när hon varit på parningsresa till Borlänge. Detta eftersom Dea är betydligt mer ranghög än Moa och Dea tycker absolut att hon ska ha valpar istället för Moa!!!!

Problemet med Moa är löst! Men sen, strax därefter, kom jag på att det innebär ju att jag har fem hundar att ta hand om samtidigt som jag kommer att vara i Borlänge stora delar av veckan för att para Moa! Det går ju inte!

Mamma ställer alltid upp när jag behöver hjälp med hundarna och Eva kan också tänka sig att ta en hund. Då är det ju bara tre kvar, en enkel match för husse att ta hand om när jag är i Borlänge!

Anna kom i sista sekund på att hon nog måste ha med sig en "riktig" hund och inte bara Humlan till Norge. Så Ärtan åker till Norge!!

Så nu har jag bara två hundar i nästa vecka!! Bäst av allt är att jag få rå om min lilla Dea ett par dagar!!

Tänk vilka fantastiska människor jag har omkring mig! Först såg allt så omöjligt ut...Moa skulle till Norge under höglöpet...jag skulle behöva ha henne tillsammans med hennes pappa och hennes halvbror och därmed vaka över henne som en hök för att ingen av mina hanar skulle ställa till det! Fy va jobbigt det hade varit! Å nu har allt löst sig på ett alldeles förträffligt sätt tackvare alla underbara människor!!

Vad skulle jag göra utan dessa fantastiska valpköpare och min snälla mamma!?!!??!

/Anneli